Amanda njuter av friheten.

Jag vet, det har varit tyst här på sistone. Det beror dock inte på bloggtorka utan snarare lite mer kreativa sysslor, beroende på hur man ser på det. I går torsdag kom lilla Amanda till världen, vårt senaste bidrag i våra försök att splittra den thailändska genpoolen.

Amanda föddes med kejsarsnitt och allting gick bra så när som på att hon var endast 2,4 kilo vid födseln. Hennes syskon var alla över 3 kilo när de föddes vilket gör det lite ovanligt, men ingen fara på taket. Hon har tid på sig att ta tillbaka det. Mamma har stora resurser just nu om man säger så.

Eftersom jag både är begravd i en massa jobb framöver samt att jag samtidigt måste vara hemmapappa till vår existerande kull på tre ungar så lär det bli lite tunt med bloggandet här framöver, men det är det värt.

Välkommen Amanda, jag önskar världen såg bättre ut än vad den gör, men det fixar vi.

Jodå, en äkta plastjulgran blev det.

Har du hälsat på här tidigare så ser du att jag gjort om lite i bloggen. Jag är en sådan där människa som möblerar om mina rum en gång i halvåret för att jag tröttnar på hur det ser ut. Nu har turen kommit till bloggen som fick sig en ordentlig julstädning.

Ett annat skäl till att jag gjorde om är att jag vill fokusera lite mer på bilder från Thailand och dela med mig av alla de fotografier jag har tagit genom åren. Jag är dock ingen proffsfotograf utan sysslar endast med det som en hobby när jag får tid. Bildbehandling i Photoshop är också ett av mina stora intressen, så många bilder du ser här är oftast manipulerade för att framhäva olika detaljer eller göra bilden lite intressantare.

Jul och nyår var en succé. Vi lyckades få till precis all traditionell svensk mat som jag ville ha. En stor julskinka, köttbullar, sill och potatis, kalkon, revbensspjäll, gravad lax med hovmästarsås och självklart glögg som vi dessutom kokade själva. Det enda jag saknade var lingonsylten, men man kan inte få allt.

Bor du i Thailand och är på jakt efter lingonsylt så säljer Jörgen på restaurang Trädgården i Phuket hemlagad sådan. Han använder något hemligt lokalt bär som jag inte känner till, men det smakar precis som det ska.

Annars inte mycket nytt att rapportera annat än att det har spöregnat i Chiang Mai sedan igår kväll. Något som är mycket ovanligt den här tiden på året, men hellre varmt regn än piskande kyla som det är i Sverige nu.

Frugan lagade riktigt goda revbensspjäll.

Mammas köttbullar blev det också.

Aline fick en chockrosa Barbie-cykel av tomten.

Vår katt Dollar fick en julöl.

Nikita och Mannie lastar ur julklapparna.

Mitt i ceremonin blev vi abrupt påminda om att tekniken gjort sitt intåg lite väl snabbt i Thailand. Just när munkarna sitter och rabblar sina ramsor som bäst tar huvudmunken fram sin mobiltelefon och börjar helt obehindrat att prata med en bekant.

Frugans familj och vänner började titta besvärat på varandra och visste inte vad de skulle säga. Själv började jag bita mig i läppen för att hålla mig för skratt. Det kan ungefär jämföras med om en präst i svenska kyrkan skulle börja snacka i mobilen mitt under söndagspredikan. Sanslöst kul och absurt på samma gång. Only in Thailand.

När munken såg att min kamera kom fram försökte han gömma nallen illa kvickt.

Nedan lite blandade bilder på högteknologiska munkar jag fotat genom åren.

Unga munkgrabbar med nallar och digitalkameror på Doi Suthep.

Sms från ovan?

Iphone - snart var mans tempel...

Jag hade som vanligt ingen aning om vad jag skulle köpa henne i present. Åtta år är den där åldern när barnen själva är osäkra på vad de vill ha i present. Dockor är hon för gammal för och en rosa cykel har hon redan så jag stod helt rådlös.

Sedan kom jag på den här gamla sketchen från Galenskaparna.

httpv://www.youtube.com/watch?v=FIpqvmTw1nk

Sagt och gjort, det fick bli en synth. Det visade sig vara en riktigt bra idé, Aline älskar musik och är faktiskt riktigt bra på att sjunga och dansa. Enda nackdelen är att takterna av elektronisk bossanova och salsa nu driver mig smått till vansinne. Som nam na som de säger i Thailand när man sätter sig själv i en situation.

Aline tar emot besökarna med sin gigantiska gästbok.

Lite inledande pianolektioner från mamma först.

Sedan var det bara att rocka loss med bästisen.

Jag är inte rädd att prova nya saker. Jag har ätit allt från orm till känguru och krokodil. Men är det något jag konsekvent vägrar att äta så är det insekter. Det är något inom mig som slår på alla varningslampor varje gång någon, med ett dumt leende på läpparna, håller fram en välstekt skalbagge eller larv och frågar om jag vill smaka.

Min dotter frågade mig vad jag skulle göra om det inte fanns någon mat i hela världen utom just insekter. Jag sa att jag hellre skulle tugga bark än att äta skalbaggar och maskar, sådant hör hemma i någon Indiana Jones-film.

Thailands svar på Sibylla.

Får det lov att vara en stekt silkesmask?

Eller varför inte en grillad gräshoppa?

Nikita och Aline är lyriska.

Oavsett vad folk oftast tror så utgör prostitutionen som riktar sig mot turister endast cirka 10 procent av den totala prostitutionen i Thailand. Den inhemska prostitutionen är långt vanligare än vad som syns, tyvärr.

Det vanligaste scenariot för den inhemska prostitutionen är när en man har gift sig och skaffat en stabil inkomst för sig själv och familjen. I det thailändska samhället är det då mer eller mindre accepterat att mannen har en liten minifru som han träffar då och då och även sponsrar med lägenhet och/eller bil.

Thailändska kvinnor är inte dumma, i de flesta fall vet de om vad deras man håller på med. De väljer dock att låta saken passera för att behålla husfriden, alternativt leva i självförnekelse.

Det finns dock en situation som får även den lugnaste hemmafru att förvandlas till en Charlie Manson. Skulle mannen på något sätt göra så att hans fru tappar ansiktet inför sina vänner eller familj, ja då bör han lägga benen på ryggen omgående. Annars kan det gå så här.

För oss västerländska män så skulle resultatet snarare bli något i den här stilen, förutsatt att vi pratar om västerländska fruar.