Hjälper mamma att packa upp… Nåja kanske inte men det är tanken som räknas förstås.

Kims vänner från Oslo var anledningen till att vi bestämde oss för att spendera en natt på ”den svenska partyön” Phi Phi. Först och främst efter att när vi väl hade hittat fram till Rassada Pier i Phuket Town så blev vi indragna av en thaikille som stod och var väldig behjälplig med att sälja oss båtbiljetter. Jag tyckte självklart att 500 Baht per person en väg var lite väl mycket överpris men tänkte att eftersom vi köpte biljetterna fem minuter innan båten gick så är ju det ganska vanligt att priserna dras upp lite extra väl på plats.

Vi tyckte att det var överdrivet med japsar, kineser och ryssar på båten men försökte att bry oss om dem. Det var tydligt att det var första gången de var i Thailand eller på väg till Phi Phi. Jag beundrade japsarna med deras kameror som blixtrade hela tiden, ryssarna med deras typiska turistkläder där det stod ”Thailand” på överallt och tänkte mig tillbaka på när jag var på väg till Phi Phi för första gången.

Rätt innan vi kommer in mot Phi Phi Don så kom det ut en knaglig Thai-engelsk beskrvning ur högtalarna om Maya Bay som båten stannade vid och alla sprang över till den vänstra sidan av båten för att ta bilder av. Jag och Kim tittade på varandra med höjda ögonbryn och insåg att vi hade kommit på en sightseeing båt. Kim fick panik och jag började att le. Vi kom fram till Phi Phi Don femton minuter senare efter än förväntat och fick äntligen pustat ut.

På Phi Phi mötte vi upp Kims vänner och checkade in på Phi Phi legacy Resort. Helt ok rum med ett överpris på grund av högsäsongen. Men eftersom vi bara skulle vara där en natt så funkade det fint. Efter att vi hade fått lite mat i oss hyrde vi en longtailbåt i tre timmar för att snorkla och bada. Något utav det bästa man kan göra på Phi Phi enligt mig.

Senare på kvällen möttes vi upp för lite party. Det blev goda drinkar och shots. Roliga konversationer och dans på stranden. Det slutade i alla fall med att jag ramlade in i en buske rätt vid resorten för att balansen min inte var helt på topp. Riktig karatefylla.

På torsdagen följde två vänner med mig och Kim hem för att spendera en natt hos oss. Vi njöt av varandras sällskap och ytterligare lite mer vin. Lite biljard, musik och mycket skratt. Kvällen slutade med att vi hade rensat hela huset på all alkohol och en av oss låg inne på toaletten resten av natten.

Igårkväll tog vi en tur in till Patong. Fantastisk middag på Joe’s Downstairs och två vinflaskor senare mötte vi upp vänner på Seduction och körde den sista energin vi hade kvar. Idag rechargar jag batterierna. Det behövs!

Anders Weidemann - 30 dagar i februari.

I går hade den efterlängtade tv-serien 30 grader i februari premiär på SVT. 30 grader i februari handlar om två olika familjer samt en kärlekskrank singelman, vilka av olika skäl bestämmer sig för att lämna allt bakom sig och resa till Thailand. Att Kjell Bergqvist har en av huvudrollerna gör inte saken sämre.

Har du missat det första avsnittet och bor i Sverige kan du se det på SVT Play. Är du däremot bosatt i Thailand så fungerar det inte om du inte har en så kallad vpn-koppling, Detta beror på att SVT Play av licensskäl inte kan strömma vissa program. Alternativt kan du även ladda ned filmen från någon av internets många ”filleverantörer”.

Jag var så imponerad av hur manusförfattaren Anders Weidemann hade fångat de olika karaktärerna i tv-serien, att jag bestämde mig för att ställa några korta frågor till honom.

När reste du till Thailand första gången?

Första gången 1990. Då var jag nitton. Mycket har hänt sen dess.

Vad gav dig idén till 30 grader i februari?

Under ett par år reste jag runt i regionen. Träffade då massor med människor som alla hade någonting gemensamt, en sökan efter lyckan. Jag samlade på mig dessa människoöden och tänkte att jag någon dag skulle skriva om dem. Sen kom The Beach och jag lade projektet på hyllan, fram tills svenskarnas utvandring till Thailand började på allvar.

Hur länge var du i Thailand när du arbetade på manuskriptet?

Jag har spenderat ett drygt halvår i Thailand under produktionen, både med manusarbete och under själva filmandet. Vi höll till på Phuket.

Baseras karaktärerna i tv-serien på personer du stött på i verkligheten?

Som författare stjäl man karaktärsdrag från alla möjliga man möter, men framför allt från sig själv.

Vad är ditt mest bisarra minne från Phuket / Thailand?

Möjligtvis när en god väns treåriga, ej simkunniga dotter, red elefant och elefanten fick för sig att ta ett dopp i havet. Med unge på ryggen och allt. Hon försvann under vattenytan, men var uppe i nästa sekund, lika glad fortfarande.

Till sist, vad är ditt nästa tv-projekt?

Jag hoppas på fortsatta höga tittarsiffror och ytterligare en säsong!

Samtliga bilder av Johan Paulin.

Jag njöt av denna fantastiska utsikten från verandan klockan 18.30 igår. Det är något helt magiskt med kokosnötsträd.

I förra veckan meddelade Twitter att företaget kommer att börja censurera vissa meddelanden på Twitter. Censuren kommer att utföras på begäran av vissa länder och baseras på innehållet i meddelandena.

Den första tanke som slog mig var att Thailand inte kommer att bli sena med att utnyttja den nya ”finessen” att blockera oönskade meddelanden. Redan i november bad thailändska myndigheter Facebook att radera 10 000 sidor som ansågs vara kränkande mot monarkin.

Enligt Jeerawan Boonperm på ICT är Twitters nya policy en ”välkommen utveckling”. Hon uppger till Bangkok Post att ICT har ett bra samarbete med både Google och Facebook vad gäller respekten för thailändska lagar.

Vi vet alla hur stränga Thailands lagar kring majestätsbrott är, men var går gränsen mellan majestätsförbrytelser och politiska åsikter? Vem kommer granska vilken typ av information som ska censureras på olika sociala medier?

Eftersom det thailändska ICT-ministeriet styrs av regeringen är det en barnlek för en sittande regering att kontrollera informationsflödet på det här sättet. Inte minst med tanke på att det i realiteten är det näst intill noll insyn och granskning i den interna politiken. Varje gång någon ertappas med att begå tjänstebrott slutar det alltid med ett ”mai pen rai”.

Läs även mer om hur ”demokraterna” förra året försökte anamma Kinas modell och blockera samtliga sociala nätverk i Thailand.

I lördags satt jag med Kim och två vänner hemma hos oss och catchade upp lite med lite vin. Vi kom oss inte ut till Patong förränns vid ett tiden på natten. Vilket inte hade varit tidigt alls OM det inte hade varit för att Bkk polisen är och rensar upp i Patong!! ALLT stängde klockan två! Hahaha, så jäkla typiskt alltså. Nåja vi hade kul i en timme, käkade lite nattamat och åkte hem. Till nästa gång.

I Patong

Igår blev det en heldag på Catch Beach Club uppe på Surin Beach. Lite avslappning och solning på stranden. Efteråt var vi ju självklart tvungna till och fira det med en flaska rosevin och mat. Bättre än så blir det inte. Ikväll ska jag träffa flickorna och ta mig en tur ut till Patong. Hur det slutar vet man ju aldrig.

Det är första gången jag bor i Rawai och för att vara helt ärlig så känner jag mig lite vilsen här. Jag vistades ju här rätt mycket när jag bodde i Chalong men jag känner ändå inte helt till området. Diggar huset och trivs skitbra men jag saknar Chalong så jävla mycket även fast det bara ligger fem minuter med bil härifrån. Jag körde till och med in till Chalong imorse för att köpa lite mat etc. för att jag vet vad som finns där samt vart jag ska köra för att finna det. Det blir väl så i och med att jag bodde där i tre år. Man får sig rutiner.

Ville bara påminna er om att det är fem hela dagar kvar tills  vi åker till Thailand!!! Helt ofattbart! Vi har redan börjat att packa och jag vill ju ta med mig hela min sommargarderob vilket inte är fullt möjligt förstås. Men i och med att vi ska vara där i nästan sex veckor så måste man packa lite mer än vanligt. Nåja jag har gått från att ha packat ner tio par skor till fem par i alla fall, that’s a start.