Eftersom prostitution är lagligt i Tyskland så står det dem fritt att hitta på alla möjliga knep för att locka till sig nya ”kunder”. Det senaste utspelet går ut på att erbjuda ett obegränsat antal glädjedamer till fast pris.

Presumtiva sexkunder kan således härja loss utan begränsningar till ett fast pris av 70 euro (cirka 700 kronor). Som om inte det var nog så får pensionärer dessutom tio procents rabatt på kalaset. Mer om de tyska galenskaperna kan du läsa om här.

Verkligheten överträffar dikten, även utanför leendenas land.

Den senaste veckan har varit ganska dramatisk. Inte här i Chiang Mai, men i Phuket. Det hetaste samtalsämnet har onekligen varit gripandet av den australienska fyrabarnsmamman, Annice Smoel, för att hon ska ha stulit ett barunderlägg. Detta trots att en tjej i baren erkände att det var hon som hade lagt den i Annice Smoels väska på skoj.

Stöldgodset

Det här är ett ypperligt exempel på hur illa det kan gå i Thailand om du uppträder felaktigt. Har jag förstått det hela rätt så var det inte den så kallade stölden som ledde till att hon fick en förlängd ”semester” på några veckor. Bakom kulisserna så berodde hela grejen på hur hon betedde sig på polisstationen mot polischefen.

Enligt uppgift hade hon sagt ett och annat ord som man kanske inte ska säga i sällskap av barn. Polischefen blev ilsken och utnyttjade sin makt för att visa henne att så pratar man minsann inte till en polis av rang. Hon spenderade två nätter i poliscellen i Kathu och fick passet konfiskerat i väntan på rättegång. Efter några veckor slutade det dock förhållandevis lyckligt.

Bara dagarna innan hade en engelsman vid namn Simon Burrowes äntligen fått åka hem efter att fått sin semester förlängd med några månader på grund av att han började svära och gorma på Phukets flygplats när han skulle åka hem i januari.

Ta det här som en nyttig läxa när du semestrar i Thailand. Oavsett vilken knepig situation du hamnar i, håll huvudet kallt. Glöm allt vad logik och resonemang heter. Dra på smilbanden och erkänn att du har fel samt be om ursäkt. I Leendenas Land existerar ingen logik, och thailändarna ser knappast upp till vissa respektlösa västerlänningar som kommer hit och lever rövare.

Det är lätt att få intrycket att thailändarna alltid är förlåtande och att de har en ”everything goes”-attityd till livet. I vardagliga situationer stämmer det oftast, men inte när det kommer till personer av rang såsom poliser och andra makthavare.

Personligen tycker jag att ordningsmakten borde ha lite bättre tålamod med tanke på att det är just turister som de kammar hem sina kulor på. Lite självdistans och förståelse för att olika kulturer krockar ibland, speciellt när en turist haft en eller två drinkar för mycket.

Thailand är ett otroligt land med otroliga människor, men glöm inte att bakom alla leenden vilar en tiger som lätt kan explodera om du säger fel saker. Visar du respekt i formen av vårdat språk och klädsel kan du däremot ta dig ur de mest omöjliga situationer i Thailand. Så håll huvudet kallt och njut av livet när du är här.

Chai är något av en legend i Thailand och han ligger bakom framgångar som Saxophone Pub och Brown Sugar i Bangkok. Han startade dem inte själv, men han var bland de första som spelade där.

Pee Chai rockar loss med ett tungt riff.

Nu har han tröttnat på stressen i Bangkok och flyttat upp till Chiang Mai. Något i alla fall jag är mycket glad för. Det ska till mycket för att imponera på mig när det gäller blues, och framförallt thailändska band som spelar blues. Chai fick mig att tappa hakan, vilket sound, vilken röst. Det lät som om Joe Cocker satt och sjöng i Jimi Hendrix kropp. Oslagbart.

Chai Blues House är dessutom ett otroligt trevligt ställe i sig självt. Chai har byggt om ett gammalt hus med en stor trädgård på ett riktigt häftigt och annorlunda sätt. Jag har nu lagt till Chai Blues House bland saker du måste göra om du besöker Chiang Mai. Jag kommer dessutom att rekommendera honom för Phuket Blues Festival nästa år. Han skulle bli en given hit.

Jag hittade bara en video från Chai Blues House på Youtube, men om du har Facebook kan du gå till hans sida och se fler videos. I videon nedan sitter Chai till vänster och jammar med någon kille från Italien. I den här videon sjunger inte Chai, så den ger honom inte rättvisa för hur bra det verkligen är på hans ställe.

Maleé och Ging, nästa gång ni kommer till Chiang Mai drar jag med er dit. Ni kommer definitivt att gilla det.

Som belöning för plågan bjöd Bobby på middag. Fint blev det minsann, en liten fransk restaurang i mitten av Chiang Mai som heter Ouh La La. Utsökt mat och trevliga människor. Jag hade en biffstuvning som jag inte kan uttala men som var riktigt, riktigt bra tillsammans med ett gäng Heineken. Bobby hade en Coq au vin med ett glas vin. Innan dess blåste vi även på med varsin förrätt. Hela kalaset gick på 1 050 baht. Helt otroligt, det hade kostat minst det dubbla i Phuket med den kvalitén.

Bilderna ovan är snodda från Chiang Mai Chimes. Orkade inte ta bilder själv.

Efter middagen drog Bobby med mig till hennes favorithak, Le Petit Paris. En annan fransk restaurang/pub som drivs av en engelsman. Riktigt trevligt ställe att sitta och dividera på. Har ingen aning varför det blev så mycket franskt igår.

Eftersom jag var gräsänkling igår tänkte jag senare på kvällen slå mig ihop med min gamla kompis Karl som är här på besök från Phuket. Han och hans polare hade dock dragit med mopparna till Pai, en liten hippieby cirka 10 mil från Chiang Mai. Typiskt, alltid när man är solo så är alla borta eller upptagna. Murphys Lag.

I dag är det så varmt att jag smälter bort. 38 grader och vindstilla. Kan inte regnperioden komma snart, orkar inte med den här tryckande hettan. Till och med luftkonditioneringen har börjat kräva OB-tillägg. Sitter nu på altanen med en iskall Heineken och knattrar in det här. Det lindrar smärtan något.

Imorgon söndag är det vår ”family day”. Vette sjutton vad man ska hitta på i den här värmen. På måndag är ungarna äntligen tillbaka till skolan efter ett två veckors Songkran-lov (påsklov).