Under alla de år jag varit utlandsspecialist har 90 procent av alla frågor bestått av:

• Hur gör jag för att få ett jobb i Thailand?
• Hur gör jag för att starta ett företag i Thailand?

Mitt stående svar är oftast att det är extremt svårt att få anställning som utlänning i Thailand om du inte har någon form av specialistkunskap inom exempelvis hotellbranschen eller it-branschen.

Jag förstår att många svenskar är trötta på Sverige och vill rymma iväg och arbeta i paradiset, jag gjorde det ju själv en gång i tiden.

Mitt bästa tips är att försöka hitta på något som går att göra på distans där du inte är beroende av den lokala marknadens byråkrati och varierande pålitlighet. Att jobba som exempelvis frilansare inom något område, alternativt om du har något framgångsrikt jobb med inkomst över internet är att rekommendera.

Många upphetsade personer som nyligen upptäckt Thailand brukar även rådfråga om att öppna en bar eller en restaurang. Där är mitt stående svar: Glöm det!

Att öppna en bar i Thailand är lika med ekonomiskt självmord, och har i många fall även slutat med ett fysiskt självmord. Visst finns det en och annan som lyckats, men de kan räknas på ena handens fingrar, och då räknar jag in alla utlänningar som jag sett försöka sig på det i Phuket.

Likaså med restaurang. Har du inte en fet plånbok som du tycker behöver banta så bör du definitivt hålla dig borta från allt som har med serviceindustrin att göra. Inte bara för att chansen att lyckas är minimal. Skulle du lyckas i några större mått så kan du räkna med att thailändarna kommer att försöka ta allt ifrån dig.

Tråkigt, men sant.

Det är dock viktigt att tillägga att oavsett hur mycket du tror att thailändarna försöker blåsa utlänningar så är de långt mer jäkliga mot varandra.

I dag läste jag om två förhoppningsfulla killar som försökte sig på att återskapa Café Operas succé på Koh Samui för nästan tio år sedan. Likt många andra trodde de att om man använder en respektabel advokatfirma så ska allting lösa sig.

Självklart gick allting åt pipan och deras thailändska partner tog allting. De förlorade cirka sex miljoner kronor, men de stämde advokatfirman Baker & McKenzie på 36 miljoner kronor.

Stockholms tingsrätt tyckte inte att Baker & McKenzie gjort något fel så de båda svenskarna förlorade målet och får även betala rättegångskostnaderna. Tja, vad säger man?

Sensmoralen av det här är att du aldrig bör investera mer i Thailand än vad du har råd att förlora. Räkna med att förlora allt, oavsett hur bra saker och ting kan tänkas gå. Lyckas du så är det bara att gratulera.

Å andra sidan. En av de drabbade svenskarna är Peter Forbes, som av någon outgrundlig anledning vann Melodifestivalen 1977. När man hör hur hemskt han sjunger så känns det hela plötsligt lite bättre.

Igår spelade jag lite poker med några faranger som arbetar som engelsklärare här i Phuket. Jag kom 2:a, så nära så. Nytt försök nästa vecka och då får jag banne mig sluta att fega mig.

Jag startar igång denna veckan med en ny Cathy, the krylltott is back!

Halvmulet väder idag! Annars så har det varit fint väder hela helgen.

Först blev det ett stopp på skönhetssalongen där de tvättade mitt hår och gjorde irodning mina naglar. Dior charmade hela personalen. Sedan stack vi och käkade brunch på The Lighthouse på Chalong piren. Där charmade Dior servitriserna. De kidnappade honom hela tiden och frågade mig om det fanns fler valpar som de kunde få.

Igår ringde Yo mig för att berätta att hon hade fått in nya kilklacksskor. Självklart var jag tvungen att se skorna så jag tvingade med mig Andreas och Dior dit till hennes affär.

Andreas och Dior låg i bilen och sussade sött medans de väntade på mig.

Dessa blev det. Det fanns även i färgerna rött och vitt.

Ikväll blir det bowling på Jungceylon med ett gäng vänner. Ha en fortsatt trevlig helg!

Sedan kom vi fram till att jag hade växt upp till Sverige. Hon blev superimpad av att jag fortfarande snackade thailändska. "Men man kan inte tro att du är en sån som har växt upp utomlands, du är ju brunhyad" säger hon. Jag börjar att asgarva och svarar "när man växer upp i sverige och blir försvenskad så vill man inte vara ljushyad, man vill vara brunhyad". Hon nickar och säger "ahhhhh, så det är så det ligger till". Efteråt sa hon att jag hade extra bra karma eftersom jag inte bara hade fått komma till ett annat land utan jag hade fått växa upp där också. Sådärja, då fick man lära sig något nytt.

Dagens väderrapport: Skiftande molnighet med sol. Men fortfarande varmt och skönt med fläktande vindar.

Vi tipsade om livvästarna eftersom många båtar här i Phuket inte har just livvästar för barn. Om de har så håller de oftast inte den standard som faranger vill ha för sina barn. Vissa båtar har säkert livvästar för barn men de andra båtarna då? Man tar ju det säkra före det osäkra. Ibland undrar jag hur folk tänker. Vi tipsar ju för allmänheten inte för en viss business.

Min mor säger att jag ska hjälpa familjen här i Thailand med pengar om det behövs, det är min plikt oavsett vad säger hon. Eftersom jag är så försvenskad så är det någonting som gör att jag inte vill fastän jag vet att jag ska. Jag vill inte för att jag vet att det alltid kommer att dyka upp pengaproblem som de kommer att vilja att jag ska ta hand om. Här i Thailand så handlar allting om pengar, pengar, pengar, pengar… Man visar kärlek genom pengar och material. Om man gör det så behövs inget annat. Det var samma sak med thaijarna i Sverige. Min mor visade mig kärlek genom att köpa saker till mig, inget annat. Sedan när jag började tjäna mina egna pengar så ville hon ha pengar av mig för att det är på det viset kärlek visas av thaijarna. Jag är så trött på det.

I alla fall… Min Lucky har kommit hem!

]]> http://thailandgajden.se/money-creates-love-in-thailand/feed/ 2 http://thailandgajden.se/sahar-tar-man-en-lunchrast-i-phuket/ http://thailandgajden.se/sahar-tar-man-en-lunchrast-i-phuket/#comments Sun, 22 Jul 2007 05:15:34 +0000 Cathy Khattipanya http://thailandgajden.se/blog/2007/07/22/sahar-tar-man-en-lunchrast-i-phuket/ Några byggarbetare håller på att fixa och dona på parkeringsplatsen hemma hos mig. När jag vaknade och skulle gå ut till tvättrummet så fick jag syn på detta:

Efter att man har käkat lunch så tar man helt enkelt en tupplur där det passar. Använd gärna en sopsäck som underlag om inget annat finns till hands.

Personalen på denna skönhetssalong består utav åtta stycken kvinnor som arbetar och lever tillsammans. Detta är ingen stor skönhetssalong, ett rum på cirka 30 kvadratmeter där all skönhetsvård utförs. Personalen bor på ovanvåningen där de delar på fyra rum, ett kök och två toaletter.

Varje gång jag besöker skönhetssalongen så har jag funderat väldigt mycket på hur de kan leva så tätt intill varandra. Det är ju vansinnigt! Jag menar åtta kvinnor, det måste vara sjukt mycket kackel så att man inte ens kan höra sina egna tankar. Plus att thailändskor har ju inte det ryktet om sig om att vara lågljudda precis. Jag hade fått allvarligare störningar än vad jag redan har om jag hade bott där. Men här i Thailand så lever man i grupper, folk gillar inte att bo ensamma så som i Sverige. Man delar på allt här, husrum, pengar, mat, kläder etc. Det blir väl lite som en säkerhet, man hjälper varandra hela tiden och på det viset behöver man inte oroa sig för att man ska vara utan mat eller husrum.